Kvinnan hänger över kanten på båtens reling, ser ner i det klara varma vattnet. Vackra fiskar simmar förbi, korallrevet bländar henne med sin skönhet när hon låter sina långa fingrar försiktigt röra vattenytan.
Samtidigt som vattenytan briserar gungar båten häftigt till och någon rycker upp henne, det är Verkligheten.
”Våga inte försöka nå korallen, den är för dig onåbar! Din plats är här i det lugna.”
Vetskapen smärtar, hjärtat värker, men hon vet att han har rätt.
Hon ler hemlighetsfullt åt Verkligheten samtidigt som hon tänker att hennes drömmar kan han ändå inte ta ifrån henne. Hon smyger ner sina fingertoppar i vattnet och en varm känsla sprider sig när hon känner saltvattensfiskar nudda hennes hand.
Hon blundar och ler sitt vackraste leende…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar